Japp. Nu kommer ett nytt inlägg. Handlar egentligen inte om någonting. Ska bara skriva lite.Se om det funkar så.

I en snar framtid, inte långt ifrån svearikes kust, stog en man iklädd en röd sammetskaftan med bälte av läder. Han betraktade det öde landskapet med förödande inblick.
 Allt bortbränt av solens strålar. Inte en livsform i närheten.
Han tog några steg med de rödbrända fötterna som omsorgsfullt blivit insmorda i sand blandat med sitt eget saliv. Det enda sättet att framställa lera i dessa trakter. Ansiktet likaså var insmord i lera för skydd mot den starka hettan. Han försökte sig se ett slut på horisonten, i hopp om att se någonting....bara något. Men sanden fortsatte bortom ögat.
 
Han rotade runt i den gamla utslitna nike väskan som han så länge hade burit studiematerial och läroböcker i. De naggade trasorna till väska inehöll numer bara tre tomma glasflaskor och ett pergament fint inrullat i hår som han själv fått klippa då det antagligen inte fanns någon frisör i närheten. Han skrattade för sig själv och tänkte att det vore ju ironiskt om det första han skulle hitta var en frisörsalong i detta ödeland. Och han skulle bara veta hur ironiskt det egentligen skulle bli.

Ur väskan tog han fram en flaska, och ur den röda sammetskaftanen drog han fram ståltheten som han en gång i tiden använt som arbetsredskap. Han fyllde flaskan så det genomskinliga glaset blev gyllenegult, och strålade som en laser i solens sken. Törstig var han, men inte en chans att han skulle dricka inehållet i flaskan. Han hade lärt sig alldeles för mycket om människokroppen för att förmå sig det.

Fortsättning följer.

En kod: 4 - 7 - 3 - 15